Historia på Sveriges sista slagfält
Nu är det lugnt i Ratan, fem mil norr om Umeå, historien susar i träden och en fin sommardag kluckar det lite vilsamt gott ute i havet. Men annat var det strax före klockan tre den 20 augusti 1809. Då mötte ryska soldater svensk artillerield i hamnen. Där låg kanonslupar, på Rataskär fanns två kanoner, på Ledskär sju.Vid åttatiden på kvällen kallade den ryske generalen till förhandling och den svenske befälhavaren stod inför faktum. Om han inte drog tillbaka sina trupper skulle ryssen sätta in hela det artilleri som var på väg från Umeå. Nästa förmiddag hade allt tystnat och den 17 september undertecknades ett fredsavtal och Sverige hade förlorat Finland till Ryssland och det blev slutet på en lång kraftmätning mellan Ryssland och Frankrike.Nordlands hamn
Hamnen kallades en gång Nordlands hamn och här fick båtar en trygg ankarplats i lä för hårda vindar. Ratan, som med äldre språkbruk går att härleda till att färdas vida omkring, är den här kustens finaste hamn. 1767 blev Ratan stapelhamn för hela norra Sverige. Allt som skickades till och från Piteå, Luleå, Torneå och Umeå skulle förtullas och registreras här. Det gick väl bra för hamnarna norr om Ratan, men att frakter till och från Umeå skulle upp till Ratan och vända var irriterande. Särskilt som det här är en farlig del av Kvarken. Här fanns spannmålsmagasin, saltlager, försäljningsmagasin för Meldersteins järnbruk och "till de resandes förnöjelse" fanns en krog.Centrum i Ratan är fortfarande Tullgården med Tullgårdens Gästgivferi i bottenvåningen. Specialiteter är abborre, sik och strömming som fiskats i nära vatten och rätter på lamm som är uppfödda i grannskapet. På övervåningen finns Kulturum Ratan. Där får man på bild komma hem till Evert Taubes farfar Otto Reinhold Taube som var tullinspektör 1849 - 1855. Barnbarnet har hyllat honom i sången "Min farfar var en ung löjtnant." Från början låg tullhuset ute på Rataskär medan tull- och lotspersonal byggde hus och odlade jord på fastlandet. Under det ryska kriget fick de sina hus sönderskjutna och med kriget följde dödliga sjukdomar som rödsot och hetsig feber. Efter kriget kom en ny glansperiod och här byggdes telegraf och en ångsåg. Gästhamn på nytt
Nu finns en nytändning som fungerande gästhamn och av betydelse är att Lotsstationens fyrbåk på skäret numera alltid signalerar med en tunna för att här finns färskt vatten i hamnen. Andra tecken var en hissad lotskula som meddelade att lots fanns på plats och stormvarningssignaler som kom upp när oväder var på gång. Båtar som ville ha lotshjälp signalerade med en flagga i masten på dagen och med att visa klart vitt sken eller bloss i mörkret.Vattendjupet var viktigt därför byggdes en havskrivare, en mareograf, år 1842. Dessutom ville forskare mäta landhöjningen. Anders Celsius och Carl von Linné anslöt sig till teorin att vattnet i världshaven minskade och att Östersjön på så sätt skulle torrläggas. För att ha kontroll höggs också vattenmärken in efter kusten. När den gamla Mareografen slutade fungera på 60-talet byggdes en ny, som säkert fungerar bra men inte lockar fantasin på något sätt. Vattenståndet registreras på dataremsor för SMHI. Jo, det är samma Ratan som du kan höra om i väderleksrapporten.Märken efter 1700-talet
Börja med att titta i Kulturum Ratan och promenera sedan ut i naturen. För att komma till lotsbåken på Rataskär behöver du båt att kajka över den lilla "kanalen", fråga om du får låna båtnyckeln av gästgivaren; till den nya mareografen och vattennmärket från 1749 på Ledskär finns en stig. På Rataskär finns också en labyrint samt lämningar efter den gamla lotsstationen och krogen, en skjutbana och en grav där det kan vara så att svenska krigsfångar från den stora ofredens år 1714-1721 är begravda.Det är snart 200 år efter krigsslutet men kriget lever i folks sinnen och i stugorna finns fynd i form av kanonkulor. Victoria Wedin hjälper till i Gästgifveriet och hennes morfar har hittat ryska och svenska kulor på sin tomt.Christina Falkengård